Europeiska mästerskapen Köln 2004 Efter att ha kämpat runt koner i dagar, veckor, månader och år var vi några som tröttnat på den svenska sommaren 2004 och bestämde oss för att mäta våra muskler mot de allra bästa i europa. Vi slog därför vad om vem som var sämst och packde oss in i en Van för att bila ner till Köln, något som skulle visa sig vara en längre, varmare och trevligare resa än många trodde. Till att börja med kanske vi ska presentera de som vågade ställa upp. Först ut och med störst haka av dem alla har vi bilfixaren, hjulfixaren, tid-trixaren och recent onsdagsvinnaren allas vår Peter 'Klangen' Klang som satt vid ratten största delen av tiden. Bredvid honom som co-driver har vi den stora gottegrisen, ISSA representanten, ninja turtlen och Klangens hackkyckling nummer ett, Hans 'Corky' Koraeus. Bakom Klangen med span på vägen när Klangen tittade åt sidan för att prata medan han körde (vilket hände ungeför 95% av tiden) satt Marcus 'le big mac' Seyffarth dvs jag själv, störst bäst och vackrast naturligtvis. På min högra sida satt Skånska badlandslaget, allas vår globetrotter och international skaterboi Henrik 'Henke' Madsen. Bussen var med andra ord packad till bristningsgränsen med heta skaters från the sunny STHLM, alla egenmäktigt utropade medlemmar av det icke existerande TEAM SWEDEN SLALOM RACING. Vi hade intentioner om att ha fina lagtröjor i gult och blått, men det sket sig på grund av semesterslappande och annat icke relevant. Corky höll dock flaggan högt genom att ha en keps med tre kronor på, införskaffad på Skavsta. Själv gjorde jag vad jag kunde genom att ha ett par gula och ett par blå strumpor med tre kronor emblemet på. Hursomhelst, vi åkte iväg på den hetaste dagen ditills under sommaren. Det betyder att det var ganska svettiga karlar som satt i bar överkropp och diskuterade hjulval, truckinställningar och annat viktigt på vägen ner. Tyvärr fungerade inte AC'n på bilen vi lånat, men eftersom alla ändå gillade bastu var det helt okej. Vi brände så ner till Roskilde i Danmark där Klangens gamle teamkamrat Peter 'Edas' Edström tog emot oss med öppna armar, en miniramp på tomten och även studsmatta, kalla öl och pasta. Kort sagt det hade inte blivit bättre i våra våtaste drömmar. Efter att ha provat alla förnöjelser hemma hos Edas fick vi även en liten rundtur i Roskilde och jag kan berätta att de håller på och bygger den fetaste jävla skateytan som bara finns. En helt enorm vertramp som är 4.25m hög och säkert 16 meter bred, en jättestor betong streetyta med 16 rails och ytterligare lite miniramper, banks osv. Sjukt! Dagen efter gick vi upp med tuppen och körde vidare mot Köln. Massa mil senare var klockan 19.30 och vi var framme. Förhoppningarna om att vara vid backen tidigt och tjuvträna var borta, men vi hann i alla fall se banan och prova några åk. Amatörernas specialslalom var ganska fin medan proffsens var en ganska knyckig variant med rakt-galenoffset-rakt-galenoffset åt andra hållet-osv. Storslalomen som var det som stod först på schemat var gemensam bana för alla och banan var mer som en halvtaskig onsdagsbana. Dvs folk hade inte klagat i början eftersom den var öppen, men på slutet av kvällen hade folk gnällt för att den var för lätt. Klart det är svårt att lägga bra banor som alla gillar men är det storslalom och EM ska det vara mer än 7-8 fot mellan konerna tycker jag. Efter att ha åkt oss svettiga tog vi oss till vårt flotta hotell, som hade toalett och dusch ihopbyggt i en liten enhet som påminde ganska mycket om inredningen på en finlandsbåt. De hade till och med rationaliserat bort toalettringen och locket för att bara kunna spola av allt. Allting var dessutom i snyggt beige plast. Grattis alla män. Dubbelsängen var lite mer av kärleksmodellen så Klangen valde att sova i extrasängen framför mina lurviga armar. Fegis. Henke Madsen fick lyxen av eget rum och vad som hände där vet vi inte, men klart är att det var bra uppvärmning av resultaten att dömma. På lördagens morgon var det så dax för tävling, vi hade proppat oss mätta med mat och var laddade till tusen, för att som vanligt inse att tävlingen var försenad. Vi registrerade oss och gick runt och chillade lite. Massa folk hade kommit och till slut var 46 amatörer, 6 tjejer, 26 proffs och 2 juniorer anmälda. Stämningen var hög och så snart startramperna var på plats kastade sig alla över banorna. Klangen och Henke såg starka ut, själv fick jag ingen riktigt fart utan höll på att fixa med prylarna. Jani som var vårt proffstrumf från Paris hade dykt upp under natten och som vanligt gick han på rutin och tränade inte så mycket. Amatörernas kval var först ut och Henke startade starkt med att ta ledningen, Corky svarade med att svischa in på en 3:e plats. När alla hade åkt sina åk hade de dock petats ner till 3:e respektive 7:e plats. Sedan var det damerna där inga svenska representanter fanns med, tyvärr. Efter det var det Proffsen. Kvalen var lite förvånande head to head, fast med individuell start. Dvs det stod en starter och sa riders ready?! följt av GO! (oavsett om man svarade nej på riders ready) varpå man förväntades åka. Dock gick det precis lika bra att stå kvar, låta den andra killen åka iväg för att sedan åka efter honom och jaga ikapp, utan att på något sätt tappa tid. Bra eller dåligt, inte vet jag. Men jag hade föredragit att kvala ensam och i finalerna köra head to head med gemensam start. Nu var det svårt att veta vem som vann eftersom en kille kunde komma först i mål men ha startat långt innan och därmed blivit ikappåkt, men inte omåkt. Konstigt. Nåt som däremot var väldigt bra var att när man kom i mål stod det en monitor i målområdet där man direkt kunde se sin tid och sin placering. Detta utan att hänga över axeln på tidtagaren, vilket vi iofs gjorde ändå eftersom det var ett ständigt tjatande om fel antal koner eller att tiderna blev ihopblandade. Själv körde jag som en kratta under kvalet och kom in på en 13:e placering. Jani Körde lite bättre och kom in som 6:a tror jag, följt av Klangen som kom 10:a eller nåt sånt. Maurus Strobel visade sin klass och vann kvalet följt av Chris Hart och Ramon Könighausen. Ett litet spännande inslag var Andreas Alhm som visade sig vara en svensk som kommit med den Schweiziska dream teamet. Vi försökte förgäves övertala honom att åka som svensk amatör eftersom det bara fanns två sådana på plats. Döm av vår förvåning när han istället åker som proffs och kniper fjärdeplatsen i kvalet. Tyvärr för hans del verkade det som att det var en liten lucka i den Tyska nogrannheten eftersom alla hans andra åk var två sekunder långsammare, dvs hans tid i glansen blev kort när head to head åken kom igång. Först ut bland head to headen var amatörerna, och här var Tyskarna noggranna, man startade med round of 32 dvs en jävla massa åk med förnedring där tex Henke 'jag kör alltid för fullt' Madsen som kvalade in som trea fullkomligen förnedrade personen som kvalat in på 30:e plats genom att vinna varje heat med drygt två sekunder (inte för att Corky var mycket snällare men ändå). Betänk att blande de sämsta amatörerna var det ett par som vurpade när de skulle åka nedför startrampen... Efter det var det pro top 16 där jag och Jani gick vidare medan Klangen fick se sig slagen av nån typ och därmed slutade på en 11:e plats. Jag mötte senare 5:an som visade sig kunna lite svenska, när jag försökte vara lite tuff och sa att om han skulle snejka mig fick han se till att köra cleant. Skönt nog för mitt ego rökte jag hans lilla smärta slalomstjärt och tog mig vidare till heat om att köra final. Här satte dock Chris Hart effektivt stopp, om än inte med för mycket. Jag fick därför köra om 3:e pris mot Ramon Könighausen, eller kort och gott Raymond som vi döpte om honom till. Pinsamt för mig men här fick jag pisk av en liten 16:åring som om möjligt har fjunigare skägg än mig själv. Han hade iofs redan förpassat Jani till en 6:e plats på läktaren så det behöver man väl inte gråta för. En som definitivt inte grät var Henke Madsen som slog Tyskar, Amerikaner och en och annan Fransos innan han till slut stod överst på prispallen. Tyskarna i sekretariatet gjorde vad de kunde för att fuska till sig förstaplatsen, men alla videokameror som filmat åket kom väl till pass och även vår egna ISSA representant Corky som kan rabbla reglerna i sömnen. Rätt ska vara rätt och trots omåk vann Henke. Tysken var dock inte helt nöjd och sa dagen efter att 'de bestämde sig för att ge bort 1:a priset eftersom Henke ändå var ganska duktig. Det var ju första dagen han åkte banan, de hade ju övat varje dag i två veckor'. Okej... Corky var även han duktig och slog sig fram till en 7:e plats bland alla ams, tyvärr tar det ofta stopp när man råkat hamna i kvalet så att man får möta nummer 1 eller 2, som tex Vinzzz... Totalt alltså efter första dagen. Amatörer Storslalom 1:a Henrik Madsen (swe) 2:a Heiko Schöller (de) 3:a Vincent Berruchon (fr) 7:a Hans 'Corky' Koraeus (swe) Proffs Storslalom 1:a Maurus Strobel (CH) 2:a Chris Hart (CH) 3:a Ramon Könighausen (CH) 4:a Marcus Seyffarth (swe) 6:a Jani Söderhäll (swe) 11:a Peter Klang (swe) Efter alla åk var klara (vilket var vid 21) var det dags för prisutdelning. Alla fick varsitt litet diplom, snällt, men samtidigt lite segt att alla 46 amatörer, 26 proffs skulle fram och skaka hand med mr tävlingsledning. Sist ut var vinnaren Henke, som överst på podiet fick en skumpa som han i bästa svensk-anda svepte på stående fot. Klangen som filmade påpekade försynt att man kanske skulle bjuda tvåan och trean, men då var det bara lite avslaget spott kvar i botten vilket varken frassen (Vincent van vid att dricka skumpa efter att ha vunnit i Paris) eller tysken ville ha. Roligt att se tyckte jag, Henke tyckte det var gott men pinsamt i efterhand... Jaja sen var det raskt tillbaka till hotellet via Kött clownen - Mcdonalds för lite stärkande mat. vi hann även med ett par clubsandwichar och ett par tüska pilsner innan det var godnatt. Morgonen efter vart det ytterligare en stärkande frukost tillsammans med Vinzzz och Fredrique för att sedan ta sig bort till området där tävlingen var. Banan var idag lite kortare och som sagt tidigare olika för pro och am. Därför fick vi träna i varsin bana ett par timmar innan det drog igång på allvar. Amatörerna startade efter lite strul, som vanligt. Ganska snabbt kom dock tävlingen igång och både Corky och Henke visade fin form igen. Henke sa att han tyckte banan var klurig att ta rent och det skulle visa sig att det var hans stora problem under dagen. Detta till trots kvalade han in som etta, ganska klart. Corky såg ut att softa nedför backen väl medveten om att Jani stod och plåtade längs vägen. Minns inte exakt men jag tror Corky kvalade in som 5:a. Precis som dagen innan varvade de amatörerna med proffsen och ställde om banan mellan omgångarna. Jag åkte lite bättre i specialen och kvalade in som 7:a, lite retligt var jag 3 hundradelar från 5:e platsen och två tiondelar från 3:e platsen. Å andra sidan var det ett tecken på att om man skärpte sig kunde det gå riktigt långt. Jani var just den retliga typen som kom in på 5:e platsen strax innan mig. Klangen fick inte till det riktigt utan kvalade in som 11:a. Så fort vi hade kört kvalet fick vi köra 16 dels finalen för att spara lite tid. Jag fick möta Chris Hart som körde på 13 koner i kvalet och kom in på en 10:e plats. Tyvärr körde han renare i finalen och när jag släppte 4 tiondelar i första heatet var det för mycket att köra in i det andra. Klangen körde mot någon svår typ som han fick pisk av. Jani var den enda som höll fortet och motade sin baneman. Besvikna gick Herr Klang och Herr Seyffarth och tog sig ett par tyska öl, bara för att en timme senare få reda på att sekretariatet gjort ytterligare en tabbe och satt in en stackars lirare på 9:e plats som egentligen skulle varit på 24:e. Hela stegen skulle köras om, och jag och Klangen åt mat och drack vatten för att nyktra till. Under tiden körde amatörerna klart. Henke lyckades inte upprepa lördagens bedrift utan fick nöja sig med att gå till final där han DQ'ade mot en hemmaåkare. Corky fortsatte med att ta det lugnt och fick nöja sig med en 9:e plats. När så amatörerna och tjejerna och juniorerna var klara var det dax att börja om med heat om 16 för pro. Jag fick denna gång möta Letten Salvis Skarainis som jag helt orättvist slog ut. Orättvist för att jag fylleskatade och åkte på fel sida om en massa koner, något som varken jag eller kondommaren märkte, eftersom jag rev så många koner. Letterna fick sedan revansch då Janis Kuzmanis slog ut Klangen i heatet efter. Jani Söderhäll slog ut Dyhan Fischer för att sedan ta sig an Paul Price i final om 3:e pris. Paul hade precis slagit ut mig, och tog sedan Jani med futtiga 1 (en) hundradel. Precis som dagen innan var Maurus Strobel nummer ett, även om det inte var långt borta. Han vann iofs kvalet överlägset, men det var inte så långt ifrån att både mot Jani och Ramon. Amatörer Specialslalom 2:a Stephan Hinzen (de) 2:a Henrik Madsen (swe) 3:a Vincent Berruchon (fr) 9:a Hans 'Corky' Koraeus (swe) Proffs Specialslalom 1:a Maurus Strobel (CH) 2:a Ramon Könighausen (CH) 3:a Paul Price (UK) 4:a Jani Söderhäll (swe) 7:a Marcus Seyffarth (swe) 11:a Peter Klang (swe) När så det roliga tävlandet var över var det dax för prisutdelning (and at place number 46 we have...) med diplom till alla. Ny skumpa och sedan det alla längtat efter, utlottning av grejor till deltagarna. Henke drog även här längsta strået med en bräda. Jag fick en truck och Jani som donerat allt vann ett truck även han som han direkt fick se auktioneras bort av Chris Hart. Vips var det roliga slut och det var bara att packa sig in i bilen för en lååååååång resa hem. Som slutkläm vill jag berätta vad som var bra och dåligt. Bra var att organisatörerna hade tält med mat, dryck och prylar att köpa. De hade även jättefina startramper och en display på slutet av banan så att man direkt vid målgång kan se sin tid. De hade även bajamajjor och annat som gör livet lite lättare som tält med skugga och stolar vid start området, en bra speaker och musik i högtalare runt hela området. Det som var dåligt och som förtog mycket av det skojiga var att de inte hade bra konvakter, blandade ihop tider och var lite sena i planeringen. Har man EM får man faktiskt se till att bemöda sig med att gå upp i tid och kanske ge någon lite pengar för att sitta och titta på koner hela dagen. Det hade även varit skoj med pokaler till vinnarna tycker jag. Jag kan givetvis bara tala för oss svenskjävlar men helt klart är att det var väldigt bra att videofilma varandras åk. Inte så mycket för att se på efteråt utan mer för att kontrollera om antalet koner var korrekt eller om tiderna kunde verka rimliga. Flera flera gånger var vi tvugna att be att få ändrat, och till slut sa de till Klangen att han skulle hålla sig lugn. Men med facit i hand där båda 16:dels stegarna var felaktiga, att 2:an, 3:an och 4:an i kvalet på specialslalomen fick sina tider under omåk, samt att jag själv körde på fel sida om 7-8 koner utan att bli diskad. Att det sedan bara är några exempel från proffsen då kan man inte gärna säga att det funkade bra. På det hela taget var det ett skoj event där man fått mycket mer rutin. Nu vet man vad man ska titta på för att man ska veta om det är värt att åka på en tävling. Samtidigt är det inte upp till åkarna utan kanske en organisation som ISSA att se till att det faktiskt efterlevs någon lägsta standard. /Marcus(2004-08-09 15:24)